Väderstreck

Traditionellt användes systemet med fyra kardinalstreck för att ange kurser och bäringar: Nord, Ost, Syd och Väst. Mellan dessa fanns interkardinalstrecken NO (nordost), SO (sydost), SV (sydväst) och NV (nordväst). Ytterligare indelning ger NNO (nordnordost) ONO (ostnordost) och så vidare.

Ett väderstreck betecknar en riktning i horisontalplanet. Beroende på önskad noggrannhet delas horisonten in i 4, 8, 16, 32 eller 360 delar.

De fyra huvudsakliga väderstrecken är: söder, norr, öster och väster (syd, nord, öst, väst; eller, med gamla ackusativformer: sunnan, nordan, östan, västan). De två första anger riktningarna mot respektive från nordpolen och sydpolen och det finns sålunda en nordligaste och en sydligaste punkt på jorden. De två senare definieras som vinkelräta mot de två första; öster är riktningen 90 grader till höger om norr och väster är den 90 grader till vänster om norr. Som en konsekvens finns det ingen västligaste eller östligaste punkt på jordklotet. När man önskar större precision talar man om "nordost", "sydväst" etc och vidare "nordnordväst", "västsydväst" etc.

När ännu större precision behövs, till exempel vid precisionsnavigering, anger man vinkeln från nordaxeln. Så är till exempel ost 90 grader, syd 180 grader och väst 270 grader. Norr kan anges antingen som 0 eller 360 grader (jämför midnatt som kan kallas kl 00.00 eller 24.00).

De gamla latinska namnen på de fyra väderstrecken och dominerande vindarna är

boréal, norrut, som avser nordanvinden, som hör till norra hemisfären
oriental, österut, eller som hör till orienten
austral, söderut, sydlig vind, som hör till södra hemisfären
occidental, västerut, som hör till hesperiderna

De romanska språken har dock antagit de germanska språkens beteckningar. Detta skedde omkring 1600- till 1800-talet, och kan bero på att navigationstermer som "västnordväst" blir betydligt omständligare med latinska termer.

I svensk allmogekultur har vindarnas väderstreck getts olika innebörder och förknippades med olika egenskaper. Nordanvinden eller nordan är en kall och ofta olycksbådande vind. Från motsatt håll kommer sunnan, en mild, ljum eller varm vind som också anses ge tur, lycka och välbehag. Sunnanvinden nämns bland annat i visorna Sjösala vals och Flicka från Backafall av Gabriel Jönsson tonsatt av Gunnar Turesson. De två andra vindriktningarna kallas östan och västan. Västanvinden nämns i sången Hör hur västanvinden susar.

Fiskargubbens klassiska regnmössa kallas sydväst.

Även riktningen på gökens galande har betydelse i folktron: södergök är dödergök, norrgök är sorggök, östergök är tröstergök och västergök är bästergök. Östergök var även namnet på Bengt Wedholms restaurang i Stockholm.