Saddam Hussein

Saddam föddes i Tikrit, i samma stad som sultanen Saladin den 28 april 1937. Hans far dog innan han blev född och den unge Saddam lämnades bort av modern till fosterföräldrar men togs tillbaka efter tre år. Hans styvfader ska ha misshandlat honom fysiskt och verbalt vid upprepade tillfällen. Senare uppgavs det att den unge Saddam blev läskunnig först vid tio års ålder. En morbrors kamp mot den brittiska ockupationsarmé som för att förhindra att det brittiskdominerande men relativt självständiga landet och dess rika oljekällor av den minderårige kung Faisal skulle föras rätt i armarna på Hitlertyskland blev hans första språngbräda till makten. Under denna tid lärde sig den unge Saddam krigföring och politiskt intrigspel som han senare skulle utnyttja. Hans knappa skolgång resulterade aldrig i några vidare studier, men visade tidigt ett intresse för politik och gick i ungdomen med i det arabiska, nationalistiska och socialistiska Baathpartiet, som förespråkade ett självständigt Mellanöstern och Nordafrika.

[redigera] Vägen till makten

Baathpartiet deltog 1956 i ett misslyckat kuppförsök mot Faisal II i Irak. 1958 lyckades en annan grupp, ledd av general Abd al-Karim Qasim, avsätta kungen i en kupp där Baathpartiet deltog, och stärkte därmed deras inflytande. Kort därefter deltog Saddam Hussein i ett misslyckat mordförsök på Qasim, varefter han med hjälp från det Baathdominerade Syrien flydde till Egypten 1959. Saddam blev av Gasimregeringen dömd till döden i sin frånvaro.

Under tiden i exil passade Saddam Hussein på att utbilda sig i juridik och egyptologi i Kairo. Efter kuppen i Irak den 8 februari 1963 återvände Saddam Hussein till sitt hemland, men fängslades 1964 efter ytterligare ett maktskifte. Han satt i fängelse fram till 1967 då han lyckades fly. 1968 deltog han som en av frontmännen vid sidan av sin kusin Ahmad Hasan al-Bakr i en framgångsrik kupp som ledde Baathpartiet till makten. Den 1 juni 1972 påbörjade Iraks regering förstatligandet av västägda oljebolag. Saddams släktband till al-Bakr var en bidragande faktor till att han fick stort inflytande, och redan efter 1968 var han i realiteten landets näst starkaste. Han utsågs av al-Bakr till Iraks vicepresident och vice ordförande i Baathpartiet av det revolutionsråd som upprättats att handha lagstiftningen efter kuppen 1968. I praktiken dominerades det av Baathpartimän och officiellt i väntan på kommande val. ^[1]. Han blev utnämnd till general 1973.

[redigera] Tiden som president

Under tiden som vicepresident visade Saddam stora maktambitioner och administrerades av den åldrade al-Bakr med en stor del av besluten, bland annat ett 1974 som gav kurderna regionalt självstyre med ett eget parlament. 1979 hade hans maktställning växt till att bli landets starke man och egentlige ledare, med al-Bakr som närmast ett verktyg i sina händer. Då denne samtidigt inledde förhandlingar med Syrien om en union mellan de två länderna som skulle beröva Saddam hans mäktiga ställning för Syriens president beslut han att tiden var mogen att agera. Med hjälp av sitt inflytande hade Saddam placerat ut trogna män inom militären och partiet och genomförde 1979 det som i praktiken skulle benämnas i omvärlden som en statskupp. al-Bakr uppmanades att avgå, och medla inför revolutionsrådet och Baathpartiet om att utse Saddam till sin efterträdare. Så skedde också, och under hotbilden att Saddams ställning redan var så stark att han skulle erhålla den två tredjedelars majoritet som krävdes för ordförandeskap skedde så också. Genom maktspel hade han lyckats ta kontroll över militärmakten och tvingade al-Bakr i officiellt självvald exil. Under ett möte som första om ordförande för partiet lät han räkna upp en lista över ett femtiotal individer som omedelbart eskorterades ut av säkerhetspolisen, ledd av personer trogna Saddam själv, i huvudsak hämtade ur hans släkt från hembyn Tikrit. 21 avrättades, men den majoritet neutrala partimän som återstod gratulerades av Saddam för deras lojalitet och belönades. Han var nu partiets och landets obestridde ledare och i realiteten diktator.

Saddam Hussein genomförde många åtgärder för att modernisera ekonomin och industrin. Även landsbygden fick del genom jordreformer och införandet av moderna hjälpmedel och maskiner. Utbildning och infrastruktur var högt prioriterade. Under Saddam Husseins styre blev Irak en av de mest sekulariserade staterna i Mellanöstern och tack vare stora petroleuminkomster utvecklades landet till en regional stormakt. 1972 slöt Irak ett alliansfördrag med Sovjetunionen^[2], som sedan, tillsammans med de andra länderna i Warszawapakten, blev den största vapenleverantören.^[3] Teknologin till Saddam Husseins massförstörelsevapen kom dock från USA, Tyskland, en del andra västeuropeiska länder, Kina och några andra stater.^[4] ^[5] ^[6] ^[7]

Saddam var inspirerad av ledare som Saladin, Nebukadnessar II och Nasser. Han beundrade även Josef Stalin och blev liksom denne föremål för personkult. Saddam införde en strikt kontrollerad statsapparat efter öststatskommunistisk modell.^[8] Hans regeringstid var präglad av förtryck av och mord på potentiella motståndare eller etniska och religiösa grupper som kunde förväntas kräva autonomi, bland annat kurder och shiiter. Saddams styre kom att bygga på hans egen sunnitiska klan från Tikrit.^[9]

I det åttaåriga kriget mot Iran som Saddam startade 21 september 1980, som kom att kosta cirka en miljon liv bland till stor del civila och barnsoldater, ställde sig USA och Arabvärlden på Iraks sida^[10] och bistod med vapenleveranser. Anledningen var fiendens fiende-mentalitet mot Irans prästregim. 1990 beordrade han invasionen av Kuwait vilket ledde vidare till det katastrofala nederlaget i Kuwaitkriget 1990–1991. Han överlevde ett flertal kupp- och mordförsök, bland annat ett i Dujail 1982 där var på besök för att prisa befolkningens insatser för att utså lidandet i kampen mot Iran. En granat kom flygande mot honom men Saddam lyckades värja sig och lät senare utplåna hela byns shiiter sedan attentatsmannen, en shiamuslim, gripits av säkerhetspolisen. Det var detta, i kombination med den allt mer oresonliga retoriken mot USA och upphörandet av frikostiga oljeexporter sedan det ekonomiska läget kraftigt försämrats som skulle förfölja honom i nästan 25 år och slutligen kosta honom livet.

[redigera] Flykten, fängslandet och avrättningen

Saddam Hussein störtades i Irakkriget och höll sig sedan gömd en tid. Trots mycket aktiva spaningar hade man först svårt att hitta honom. Man hittade däremot snart hans söner, Uday Hussein (född 1964) och Qusay Hussein (född 1966) som dog under en eldstrid med amerikanska trupper den 22 juli 2003. De tre döttrarna samt hustrun hade då flytt till Jordanien. Själv blev Saddam Hussein gripen nära Tikrit den 13 december 2003, vilket offentliggjordes dagen efter.

I oktober 2005 inleddes den första rättegången mot Saddam Hussein, i en domstol upprättad och finansierad av den amerikanska ockupationsmakten,^[11] för brott begångna under hans ledarskap. Första åtalet gällde massakern i Dujail, där 148 civilpersoner ska ha avrättats som en hämnd efter ett misslyckat attentat mot Saddam Hussein. Åtalet blev dock uppskjutet till den 28 november, då Saddam Husseins advokater krävde mer tid till förberedelser. Han stod anklagad för massaker, folkmord, krigsförbrytelse och brott mot mänskligheten. Den 5 november 2006 dömdes Saddam Hussein till döden genom hängning. Dödsstraffet verkställdes den 30 december 2006 klockan 06.05 (lokal tid). Man valde att filma proceduren, men endast förberedelserna sändes på TV (utan ljud) för att folk skulle få vara säkra på att han inte lever längre. En film av hela avrättningen (inklusive ljud) tagen med en mobilkamera spreds dock över internet strax efter avrättningen. När det blev känt att Saddam Hussein avrättats utbröt glädjescener i många irakiska städer, men avrättningen fördömdes av officiella talesmän världen runt.

[redigera] Reaktioner på avrättningen

Reaktionerna på avrättningen i tredje världen bestod alltjämt i fördömanden. I indien demonstrerade hundratusentals människor för Saddam Husseins frigivning och kommentatorer förklarade rättsprocessen olaglig.^[12]

Reaktionerna i väst var blandade efter att dödsdomen verkställts. USA:s president George W Bush kommenterade händelsen med att det var "ett stort steg för Irak på vägen mot demokrati" och att den forna diktatorn fått det straff han förtjänade. I Europa ansåg man allmänt att det visserligen var korrekt att han straffades för sina brott men att det var fel att avrätta honom, domen borde istället blivit livstids fängelse. Sveriges utrikesminister Carl Bildt delade denna uppfattning.

Kritik riktades vidare mot att Saddam bara dömdes för massakern i Dujail. Brotten i samband med anfallskrigen mot Iran och Kuwait, terrorn mot den egna befolkningen, inklusive massmorden på kurder (däribland giftgasbombningen av Halabja) berördes inte alls i rättegången.

Andra säkerhetspolitiska experter på Mellanöstern, religionshistoriker med flera varnade för att Saddam Hussein nu blir en martyr för såväl den brokigt sammansatta upprorsrörelsen i Irak som olika terroristorganisationer runt om i världen och att följden kan bli att våldet i Irak trappas upp ytterligare.

Kritik framförs efter att det kommit fram att Saddam hånades av sina bödlar före avrättningen, vilket filmades av någon som hade en mobiltelefon med sig.

[redigera] Begravningen

Saddam Hussein begravdes tidigt på nyårsaftons morgon i sin födelseby al-Awja utanför Tikrit. I samma grav ligger sönerna Uday Hussein och Qusay Hussein som dödades av amerikanska soldater 2003. Jordfästningen i familjegraven skedde mindre än 24 timmar efter avrättningen i Bagdad.

[redigera] Se även

[redigera] Externa länkar

[redigera] Referenser