Latin

För andra betydelser, se Latin (olika betydelser).

Latin (lingua latina)
Talas i:	Vatikanstaten
Region:	Italiska halvön, Europa
Antal talare:
Status:	Kulturspråk utdött som modersmål
Klassificering:	Indoeuropeiskt Italiskt Latino-Falisca Latin
Officiell status
Officiellt språk i:	Vatikanstaten
Språkmyndighet:	ingen
Språkkoder
ISO 639-1	la
ISO 639-2	lat
ISO 639-3	lat

Latinsk handskrift.

Latin är det språk som talades i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr.

Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Latinet som talspråk dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men användes som vetenskapens internationella skriftspråk och som lingua franca i stora delar av Europa långt fram i tiden. Latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten.

Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

Innehåll

[redigera] Grammatik

Huvudartikel: Latinsk grammatik

Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd.

Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numeri (singular och plural), tre genera (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer.

Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modi (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum).

Följande tempora finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer.

Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.

[redigera] Latin idag

Det finns en radiostation i Finland som sänder på latin varje dag. Latinet är också det officiella språket i Vatikanstaten, även om italienskan är det mest använda språket. På vissa gymnasieskolor i Sverige kan man läsa latin som valbar kurs (dock inte som modernt språk). Latinska ord används ofta också inom läkaryrket för att benämna sjukdomar, kroppsdelar o. dyl.

Växter och djur har än i dag de internationellt gångbara namn på latin, som infördes av Carl von Linné på 1700-talet.

Latinet har oavbrutet fungerat som den romersk-katolska Kyrkans liturgiska språk. Mässan som är kyrkans viktigaste liturgiska handling har en mässordning som än idag i dess romerska form är latinsk, den så kallade latinska riten. Den finns i två former - Novus Ordo som även kan vara på folkspråk, och den sk Tridentinska mässan vars latinska ordning är från 1500-talet men i grunden är från den tidigare kyrkan i Rom.

Latin är fortfarande det officiella språket på vilket katolska kyrkan ger ut sina offciella dokument. Påvens encyklikor (rundskrivelser) publiceras på latin, varefter det görs översättningar till de olika folkspråken. Biblia vulgata är den latinska biblen som katolska kyrkan utgår ifrån.

[redigera] Litteratur

Tore Janson: Latin. Kulturen, historien, språket. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2002. ISBN 91-46-20339-7.
Staffan Edmar: Vivat lingua latina! Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1996. ISBN 91-21-14493-1.
Erik Tidner: Latinsk grammatik. Solna: Almqvist & Wiksell, 1989. ISBN 91-21-10052-7.