Kardinal

Kardinals kordräkt i skyltfönstret till skrädderiet Gammarelli i Rom

Kardinal kallas innehavaren av det näst efter påven högsta ämbetet inom Romersk-katolska kyrkan. Kardinalatet är till skillnad från biskopsämbetet ingen vigning utan en värdighet. Kardinalerna utgör kardinalskollegiet och sammanträder efter påvens död i den valkorporation, konklaven, som har till uppgift att utse ny påve. Sedan Paulus VI äger endast de som ännu inte fyllt 80 rösträtt (motu proprio Ingravescentem Aetatem den 20 november 1970).

Innehåll

[redigera] Påveval

Påven väljs oftast bland kardinalerna, även om detta inte utgör ett krav. Sedan Johannes XXIII är alla kardinaler biskopsvigda.^[1] De är antingen knutna till den romerska kurian eller stiftsbiskop i något av världens mest anrika eller största stift. Titeln kardinal tilldelas av påven. Per den 29 juli 2008 finns det 194 kardinaler, av vilka 116 har rätt att delta i påveval, så kallade kardinalelektorer.

Ursprungligen valdes påven av präster och diakoner i Rom samt biskopar i Roms omgivningar. Detta förhållande behålls alltjämt formellt, då kardinalskollegiet växte fram ur detta prästerskap. Än i dag indelas kardinalerna i kardinalbiskopar, kardinalpräster och kardinaldiakoner.

[redigera] Kardinalbiskop

Kardinalbiskoparna, som före utnämningen måste inneha en biskopsstol, är även biskop av något av de suburbikariska stiften.

[redigera] Nuvarande kardinalbiskopar

Angelo Sodano, född 1927, kardinalbiskop av Ostia och Albano, ordförande för kardinalskollegiet
Roger Etchegaray, född 1922, kardinalbiskop av Porto-Santa Rufina
Giovanni Battista Re, född 1934, kardinalbiskop av Sabina-Poggio Mirteto
Francis Arinze, född 1932, kardinalbiskop av Velletri-Segni
Tarcisio Bertone, född 1934, kardinalbiskop av Frascati

Det suburbikariska stiftet Palestrina är vakant sedan Bernardin Gantin avled den 13 maj 2008.

Fyra patriarker inom de katolska östkyrkorna innehar titeln kardinalbiskop, men de är inte tilldelade något suburbikariskt stift.

[redigera] Kardinalpräst

De flesta kardinaler är kardinalpräster. De prelater som utses till kardinalpräst är vanligtvis ärkebiskopar för betydelsefulla stift runtom i världen; vissa kan dock inneha poster vid den romerska kurian.

Varje kardinalpräst tilldelas en titelkyrka i Rom, även om han är biskop eller ärkebiskop i ett stift någon annanstans. Idag finns det nära 150 titelkyrkor i Rom.

[redigera] Kardinaldiakon

Kardinaldiakon är den lägsta rangen bland kardinalerna. De som utnämns till kardinaldiakoner är vanligtvis ämbetsmän vid den romerska kurian eller prelater som uppnått åttio års ålder. En kardinal som varit kardinaldiakon i minst tio år kan ansöka om att få bli utsedd till kardinalpräst.

Den äldste kardinaldiakonen kallas kardinalprotodiakon. Han har bland annat till uppgift att från Peterskyrkans benediktionsloggia tillkännage namnet på den nye påven efter en avslutad konklav. Den 19 april 2005 var det Jorge Arturo Medina Estévez som meddelade att kardinal Joseph Ratzinger hade valts till ny påve. Den nuvarande kardinalprotodiakonen heter Agostino Cacciavillan.

[redigera] In pectore

Huvudartikel: In pectore

Vid vissa omständigheter kan påven utnämna en eller flera kardinaler in pectore (latin ’i bröstet’, ’i hjärtat’), d.v.s. i hemlighet, på grund av att ett offentliggörande skulle kunna leda till förföljelser av kristna eller på annat sätt skada Kyrkan.