Dränering

En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Markavvattning. (Diskussion)

Dränering eller dikning innebär att man gräver diken för att leda bort oönskat grundvatten och regnvatten från ett område, exempelvis en åker, en husgrund eller en väg. En vanlig form av dikning inom lantbruk är täckdikning.

En husgrund dränerar man för att minska risken för vatteninträngning i murverket (exempelvis källarväggen under markytan) och de fuktskador och problem detta kan leda till.

[redigera] Dräneringsrör

Vid dränering gräver man oftast ned dräneringsrör för effektivare avrinning. Dräneringsrör skiljer sig från kloakrör genom att dräneringsrören inte är helt täta. De är antingen perforerade eller har öppna skarvar. Detta för att ytvatten och grundvatten ska kunna tränga in i rören och därefter ledas bort. Man brukar förhindra att dräneringsrören täpps igen av jord, genom att omsluta rören med fiberduk eller annat filtrerande material.

Tegelrör kan användas för dränering, läggs de frostfritt kan de hålla i generationer. Vanligare är dock cementrör, och allra vanligast perforerade plaströr (styva eller på rulle) vilka går mycket snabbt att lägga i jorden.

För dräneringsrör inom jordbruket, se täckdike.

[redigera] Husgrundsdränering av källarvägg

En källarvägg dräneras genom att man gräver ett cirka 1 meter brett dike intill källarväggen, och ned ett par decimeter under nivån för husets grundsula, husets lägsta punkt. Längst ned i dräneringen lägger man ett perforerat dräneringsrör vilket ska leda bort både grundvatten nedanifrån och regnvatten ovanifrån. Röret dras bort från huset, till en stenkista eller till avlopps- eller dagvattensystem (vanligast till en dräneringsbrunn på tomten). Dräneringsröret ska läggas ett par decimeter ut från huset och rörets hjässa får i ledningens högsta punkt inte ligga högre än underkanten på husets bottenplatta.

Innan man lägger röret på plats, lägger man en fiberduk geotextil på botten dukens uppgift är att förhindra att omgivande jord blandas med gruset, och på sikt täpper till dräneringsledningen). När duken är på plats lägger man röret och häller på grus makadam eller singel 8-16 mm). Gruset ska omsluta röret. Under röret ska det finnas omkring 3-10 cm grus, på sidorna och uppåt minst 20 cm, gärna mer. När gruset är på plats viker man över fiberduken, så att en "tub" bildas. Har man mycket fiberduk är det bara en fördel om man från tuben låter duken fortsätta uppåt mot marknivån, som ett extra skydd mot jord. Sedan fyller man på med så kallat måttligt fuktgenomsläppligt material (vanligtvis speciellt dräneringsgrus, eller ren makadam) som packas ordentligt. Allra överst avslutar man med ett cirka 30 cm tjockt bärlager (matjord) vilket ska luta bort från husväggen. De 30 till 40 cm intill husväggen bör ej användas som blomrabatt utan bör prydas med dekorativa stenar eller singel.

I samband med dräneringen passar man också på att ge källarväggen ett fuktskydd. Här finns två skolor:

• Den äldre är att man med benslar kallasfalt eller använder Platonmatta, en plastmatta. Detta kan kombineras med värmeisolerande skivor av cellplast.
• eller sÃ¥ använder man dränerande skivor isodrän eller pordrän, skivor som ger en varm och torr källarvägg. Dessa skivor betÃ¥r av cellplast och asfalt.