VerktygslÄdaAndra sprÄk
|
BathFör andra betydelser, se Bath (olika betydelser).
Bath Àr en stad i sydvÀstra England, Storbritannien med omkring 90 000 invÄnare.[1] Den ligger omkring 159 km vÀst om London och 21 km sydöst om Bristol. Bath fick stadsstatus av drottning Elizabeth I Är 1590,[2] och 1889 tilldelades den administrativ sjÀlvstÀndighet frÄn dess grevskap Somerset. Staden blev en del av Avon nÀr det grevskapet skapades 1974. Sedan Avon upphörde 1996 har staden blivit den viktigaste staden i Bath and North East Somerset. Staden grundades i floden Avons dalar runt naturliga heta kÀllor dÀr romarna byggde bad och ett tempel,[3] vilket gav staden dess dÄvarande namn, Aquae Sulis. Edgar kröntes till kung av England i Baths klosterkyrka 973.[4] Senare blev staden ett populÀrt sparesmÄl under den georgianska eran vilket ledde till en avsevÀrd utökning som gav ett arv av georgiansk arkitektur tillverkad av Bathsten. Bath upptogs 1987 pÄ UNESCO:s vÀrldsarvslista och har mÄnga olika teatrar, museum och andra kulturella platser som har hjÀlpt staden att bli en viktig turistort med över en miljon övernattande gÀster och 3,8 miljoner gÀster som stannar över dagen varje Är.[5] Staden har tvÄ universitet och ett flertal skolor och colleges. Det finns en stor servicesektor som ger jobb Ät stadens och omrÄdets befolkning.
[redigera] Historia[redigera] Keltisk och romerskArkeologiska fynd tyder pĂ„ att platsen vid den huvudsakliga vattenkĂ€llan till de romerska baden behandlades som en helgedom av kelterna,[6] och att den var tillĂ€gnad gudinnan Sulis. Henne identifierade romarna som Minerva, men namnet Sulis fortsattes att anvĂ€ndas Ă€ven efter den romerska invasionen. Detta ledde till stadens romerska namn, Aquae Sulis, som betyder "Sulis vatten". Meddelande till henne som skrapats pĂ„ metall, sĂ„ kallade curse tablets (vilket ungefĂ€r betyder "förbannelsestavlor") har Ă„terfunnits frĂ„n den Heliga KĂ€llan av arkeologer.[7] De hĂ€r meddelandena var skrivna pĂ„ latin och förbannade ofta de personer som avsĂ€ndaren kĂ€nde sig förorĂ€ttad av. Om en invĂ„nare till exempel hade fĂ„tt sina klĂ€der stulna pĂ„ ett bad kunde han skriva en förbannelse som nĂ€mnde de misstĂ€nkta pĂ„ en tavla som lĂ€stes av gudinnan Sulis Minerva. Templet konstruerades omkring 60-70 e. Kr. och badkomplexet byggdes upp i etapper under de följande trehundra Ă„ren.[3] Under den romerska ockupationen av Storbritannien och möjligen pĂ„ begĂ€ran av kejsar Claudius,[8] drev ingenjörer ner ekpĂ„lar i marken. Detta gav en stabil struktur Ă„t templet. De omgav Ă€ven kĂ€llan med en oregelbunden stenkammare som var kantad av bly. Under det första Ă„rhundradet kringgĂ€rdades kĂ€llan av ett trĂ€bygge i tunnvalvsform [6] som innehöll de varma och kalla baden.[9] Staden fick försvarsmurar och detta hĂ€nde förmodligen under det andra Ă„rhundradet.[10] Efter den romerska retrĂ€tten i det första Ă„rtiondet av det fjĂ€rde Ă„rhundradet förföll baden och försvann slutligen dĂ„ de igenmuddrades.[11] Den anglosaxiska krönikan hĂ€vdar dĂ€remot att de ursprungliga romerska baden förstördes under det femte Ă„rhundradet. [12] [redigera] SaxarnaBath kan ha varit platsen för slaget om Mons Badonicus (cirka 500 e. Kr) dĂ€r Kung Arthur sĂ€gs ha besegrat saxarna, men detta Ă€r omtvistat.[13] Den anglosaxiska krönikan nĂ€mner att Bath kom att tillhöra vĂ€stsaxerna Ă„r 577 efter slaget vid Deorham.[14] Anglosaxerna kallade staden Baðum, Baðan eller Baðon vilket betyder "vid baden", och det var ursprunget till stadens nuvarande namn.[14][15] Ă r 675 byggde kungen av Hwicce, Osric upp ett klosteraktigt hus vid Bath och anvĂ€nde förmodligen det muromgĂ€rdade omrĂ„det som skydd.[16] Kung Offa av Mercia tog kontroll över detta kloster Ă„r 781 och byggde om kyrkan som blev tillĂ€gnad Petrus.[17] Vid det 8:e Ă„rhundradet hade det romerska gatumönstret försvunnit och Bath hade blivit en kunglig tillhörighet dĂ„ kung Alfred förĂ€ndrade staden pĂ„ nytt vilket bland annat innebar att dess sydöstra del blev en del av klostret.[18] [redigera] Normandisk, medeltida och tudorKung William Rufus förunnade staden till den kungliga lĂ€karen John of Tours som kom att bli biskop av Wells och abbot av Bath 1088.[19][20] Nya bad byggdes senare runt de tre kĂ€llorna. PĂ„ 1400-talet hade Baths klosterkyrka förfallit och behövde repareras.[21] Biskopen av Bath och Wells, Oliver King, beslutade Ă„r 1500 att kyrkan skulle byggas om en aning. Den nya kyrkan stod fĂ€rdig endast ett par Ă„r innan priorsklostret upplöstes Ă„r 1539 av Henrik VIII.[22] Klosterkyrkan föll i förfall innan den blev upprustad och utsedd till stadens huvudsakliga kyrka, och detta hĂ€nde under Elisabetanska eran. Bath tilldelades stadsstatus 1590 av drottning Elizabeth I.[23] [redigera] Tidig modernUnder det engelska inbördeskriget utkĂ€mpades Slaget vid Lansdowne i de norra delarna av staden den 5 juli 1643.[24] Thomas Guidott var en kemi- och medicinstudent som efter sin utbildning flyttade till Bath 1668 och öppnade en klinik. Han blev intresserad av vattnets lĂ€kande egenskaper och 1676 skrev han A discourse of Bathe, and the hot waters there. Also, Some Enquiries into the Nature of the water. Detta gjorde att vattnets lĂ€kande egenskaper fick uppmĂ€rksamhet av landet och snart började adeln ta sig till Bath för att ta del av dem.[25] Flera delar av staden utvecklades under Stuart-perioden, och utvecklingen ökade Ă€ven under den georgianska eran till följd av att fler och fler mĂ€nniskor kom till spa- och semesterorten, och dessa mĂ€nniskor behövde nĂ„gonstans att tillbringa nĂ€tterna. Arkitekterna John Wood den Ă€ldre och hans son John Wood den yngre anlade de nya kvarteren med gator och torg, och identiska fasader som gav ett intryck av en palatsliknande skala och ett klassiskt dekorum.[26] Stora delar av den guldiga bathstenen som anvĂ€ndes till byggen runt om i staden hĂ€mtades frĂ„n kalkstensgruvorna Combe Down och Bathampton Down. De gruvorna Ă€gdes av Ralph Allen (1694-1764).[27] För att marknadsföra kalkstenens kvalitet gav Allen John Wood uppdraget att bygga ett hus av kalksten pĂ„ landsbygden mellan staden och gruvorna.[27] Han förbĂ€ttrade och expanderade ocksĂ„ vĂ€stra Englands postvĂ€sen som han hade avtal med under nĂ€rmare 40 Ă„r.[27] Allen valdes till borgmĂ€stare 1742.[27] Under det tidiga 1700-talet fick Bath sin första teater, Theatre Royal. Beau Nash, som styrde över stadens sociala liv frĂ„n 1705 till hans död 1761, etablerade ett slags regelverk för uppförande av allmĂ€nna tillstĂ€llningar.[28] [redigera] Sen-modernĂ r 1801 uppgick stadens befolkning till 40 020, vilket gjorde den till en av Storbritanniens största stĂ€der.[29] William Thomas Beckford köpte ett hus i Lansdown Crescent 1822, och sĂ„ smĂ„ningom köpte han ytterligare tvĂ„ hus pĂ„ orten för att skapa sitt residens. Efter att ha köpt all mark mellan hans hem och toppen av Lansdown-kullen skapade han en trĂ€dgĂ„rd som strĂ€ckte sig uppemot en kilometer. PĂ„ toppen av kullen byggde han en byggnad som kallas Beckford's torn.[30] Haile Selassie av Etiopien tillbringade hans fyra Ă„r lĂ„nga exil (1936-1940) i Fairfield House i Bath.[31] Under andra vĂ€rldskriget, nĂ€rmare bestĂ€mt mellan kvĂ€llen 25 april och tidig morgon 27 april 1942, fick Bath utstĂ„ tre luftattacker som hĂ€mnd för RAF's attacker mot de tyska stĂ€derna LĂŒbeck och Rostock. Denna bombning var en del av Luftwaffes operation som kallades Baedeker Blitz. Ăver 400 personer dödades och fler Ă€n 19 000 byggnader blev skadade eller förstörda.[32] Hus i stadsdelarna Royal Crescent, Circus och Paragon brann ned, och sĂ„ Ă€ven den södra sidan av Queen Square.[33] [redigera] StyrelseBath har varit en del av grevskapet Somerset, men 1889 blev staden sjĂ€lvstĂ€ndig.[34] Bath blev en del av Avon nĂ€r det grevskapet grundades 1974. Sen upplösningen 1996 har Bath blivit Bath and North East Somerset's huvudstad. Bath Ă€r dock fortfarande en del av det ceremoniella grevskapet Somerset. Stadens ceremoniella funktioner, inklusive borgmĂ€starskapet, kan spĂ„ras tillbaka till Ă„r 1230. Charter Trustees of the City of Bath kontrollerar stadens stadsvapen. Det innefattar tvĂ„ silverremsor som representerar floden Avon och de heta kĂ€llorna. Paulus svĂ€rd har ett samband med Baths klosterkyrka. Lejonet och björnen stĂ„r pĂ„ en bĂ€dd av ekollon som i sin tur har ett samband med Bladud. RiddarhjĂ€lmen symboliserar att det Ă€r en kommun och kronan Ă€r Kung Edgars.[35] Innan reformen Ă„r 1832 valde Bath tvĂ„ representanter till det oreformerade underhuset.[36] Bath har nu en enda parlamentarisk valkrets med den liberala demokraten Don Foster som parlamentsledamot. Han valdes 1992. Han har blivit omvald i varje val sedan dess men valsiffrorna sjönk markant frĂ„n 9 000 Ă„r 1997 och 2001 till 4 638 Ă„r 2005.[37] De olika valkretsarna inom Bath i regionen Bath and North East Somerset Ă€r:
[redigera] Geografi[redigera] Fysisk geografiBath ligger lĂ€ngst ner i Avondalen, och nĂ€ra Cotswolds södra grĂ€ns finns flera kalkstenskullar som har utsetts till ett omrĂ„de av utomordentlig naturlig skönhet. Kullarna som omringar staden, och som ligger pĂ„ Lansdown-platĂ„n, Ă€r som mest 238 meter höga. De tar upp 28 kmÂČ.[38] De omkringliggande kullarna har gett Bath sina branta gator och har gjort att dess byggnader ser ut att "klĂ€ttra" uppför sluttningarna. Floden Avon som rinner genom staden har pĂ„ ett stĂ€lle höjden 17,1 meter. Floden bestod en gĂ„ng i tiden av vĂ€ldigt mĂ„nga sammanflĂ€tade bĂ€ckar som bröts upp av trĂ€sk och dammar. De har senare blivit sammanfogade till en enda flod.[39] TillfĂ€lliga översvĂ€mningar som sĂ€nkte livslĂ€ngden för mĂ„nga byggnader i de lĂ„ga delarna av staden var vanliga fram till 1970-talet.[40] Vattnet som bubblar upp frĂ„n marken som heta kĂ€llor föll som regn pĂ„ Mendipkullarna. Det trĂ€nger igenom kalkstensreservoarerna till ett djup mellan 2700â4300 meter dĂ€r geotermisk energi höjer vattentemperaturen till mellan 64 och 96 °C. Under tryck tar sig det varma vattnet sig upp till ytan lĂ€ngs sprickor i kalkstenen. Denna process liknar en artificiell sĂ„dan som kallas Enhanced Geothermal System (engelska) som ocksĂ„ anvĂ€nder de höga trycken och temperaturerna under jordens yta. Varmt vatten med temperaturen 46 °C stiger hĂ€r med en takt av 1 170 000 liter per dag frĂ„n en geologisk förkastning som kalls Pennyquickförkastningen.[41] 1983 borrades ett nytt vattenhĂ„l till spaet som gav en ren och sĂ€ker vattenkĂ€lla för dricksvatten.[42] Det finns ingen allmĂ€n definition för att skilja en het kĂ€lla frĂ„n andra geotermiska kĂ€llor, men med nĂ„gra definitioner kan Bath kĂ€llor anses vara de enda heta kĂ€llorna i Storbritannien. Tre av dessa ger vatten till termiska baden. [redigera] KlimatI enlighet med resten av sydvĂ€stra England har Bath ett tempererat klimat som generellt sett Ă€r bĂ„de vĂ„tare och mildare Ă€n övriga England. Den Ă„rliga medeltemperaturen Ă€r ungefĂ€r 10 °C. Januari Ă€r den kallaste mĂ„naden med maxtemperaturer runt 1 och 2 °C. Juli och augusti Ă€r de varmaste mĂ„naderna i regionen med maxtemperaturer runt 21 °C.[43] Konvektiva moln formar sig ofta över inlandet, ofta över kullar. De minskar soltimmarna. Staden brukar Ă„rligen ha runt 1400-1600 timmar med solsken.[43] Nederbörden brukar ha samband med de atlantiska lĂ„gtrycken eller med konvektion. De atlantiska lĂ„gtrycken Ă€r mer livliga under hösten och vintern och det mesta regnet som faller i sydvĂ€st under denna period Ă€r frĂ„n dessa lĂ„gtryck. Medelnederbörden per Ă„r Ă€r mellan 787 och 889 mm. November-mars har de högsta medelvindstyrkorna, medan juni-augusti har de lĂ€gsta. Den huvudsakliga vindriktningen Ă€r sydvĂ€st.[43] [redigera] Demografi
Baths tÀtort hade en befolkning pÄ 90 144 invÄnare vid folkrÀkningen 2001.[1] Enligt samma folkrÀkning hade Bath tillsammans med nordöstra Somerset en befolkning pÄ 169 040 personer med en medelÄlder av 39,9 Är (i hela landet 38,6). Distriktet Àr till övervÀgande del befolkat av personer med vit etnisk bakgrund (97,3%) - betydligt högre Àn det nationella genomsnittet som Àr 90,9%. Andra etniska grupper (efter storlek i procent) Àr flerrasiga 1%, asiater 0,5 och svarta 0,5%. Det nationella medeltalet Àr 1,3%, 4,6% respektive 2,1%.[45] Distriktet Àr frÀmst kristet med övervÀldigande 71%. Ingen annan religion nÄr mer Àn 0,5%. Dessa siffror Àr relativt lika de nationella medeltalen, men det finns fler jÀmfört med de nationella siffrorna som anser att de inte har nÄgon religion, 19,5% medan hela landets medeltal ligger pÄ 14,8%. 7,4% av befolkningen beskriver sig sjÀlv som "ej friska" de senaste 12 mÄnaderna, jÀmfört med ett nationellt medel pÄ 9,2%. I Bath beskriver 15,8% sig som lÄngtidsjuka, medan 18,2% gör det nationellt sett.[45]
[redigera] KulturBath blev det viktigaste centrumet för den eleganta livsstilen i England under 1700-talet. Det var under denna tid som Baths Theatre Royal byggdes, sÄvÀl som arkitektoniska utvecklingar sÄ som Lansdown Crescent,[47] Royal Crescent,[48] The Circus och Pulteney Bridge.[49] Idag har Bath fem teatrar - Thetre Royal, Ustinov Studio, the egg, Rondo Theatre och Mission Theatre - som drar internationellt kÀnda företag och regissörer. Staden har ocksÄ en lÄngvarig musikaltradition; Baths klosterkyrka har en Klaisorgel och Àr den största konsertsalen i staden med omkring 20 konserter och 26 orgelspelningar varje Är.[50] Victoria Art Gallery (engelska),[51] Museet för östasiatisk konst och Holburnes konsmuseum,[52] och flertalet konstgallerier och antikvitetsaffÀrer. Det finns Àven mÄnga museer, dÀribland Postmuseet och Modemuseet, Jane Austen-centret, Herschel-museet och framförallt de romerska baden.[53] Baths kungliga institution för litteratur och vetenskap, som numera ligger pÄ Queen Square, byggdes 1824 och innehar en har ett vÀl tilltaget och populÀrt program av samtal och diskussioner. [redigera] Bath i konstenUnder 1700-talet bodde och verkade Thomas Gainsborough och Thomas Lawrence i Bath.[54][55] William Friese-Greene började experimentera med celluloid och spelfilmer i sin studio under 1870-talet dÀr han utvecklade nÄgra av de första teknologierna för filmkameror. Han kallas kinematografins uppfinnare.[56] Jane Austen levde i staden frÄn 1801 med hennes far, mor och syster Cassandra. Familjen bodde pÄ fyra olika adresser i staden fram till 1806.[57]
Trots dessa kÀnslor har staden hedrat henne med Jane Austen-centret och en stadspromenad uppkallad efter henne. Hennes senare verk Northanger Abbey och Persuasion utspelar sig till stor del i staden och berÀttar om staden vatten, uteliv och musik. Moyra Caldecotts roman The Waters of Sul utspelar sig i de romerska baden Är 72 e. Kr. Richard Brinsley Sheridans pjÀs Rivalerna utspelar sig i staden,[58] sÄvÀl som Roald Dahls korta berÀttelse HyresvÀrdinnan.[59] MÄnga filmer och tv-program har spelats in i Bath, bland annat The Duchess, The Elusive Pimpernel och Blixten frÄn Titfield.[60] I augusti 2003 sjöng de tre tenorerna pÄ en sÀrskild konsert för att fira invigningen av ett nytt spa i Bath, men förseningar med bygget gjorde att spaet inte öppnade förrÀn 7 augusti 2006, tre Är senare. [redigera] ParkerStaden har flera allmÀnna parker och den frÀmsta Àr Royal Victoria Park som ligger en kort frÄn stadens centrum. Den invigdes 1830 av prinsessan Viktoria, som dÄ var 11 Är gammal. Det var den första parken som uppkallades efter henne.[61] Parken vetter mot Royal Crescent och bestÄr av 23 hektar och dÀr finns mÄnga olika sevÀrdheter.[62] Dessa innefattar en skateboardramp, tennisbanor, bowling, en putting-green och en 12- och 18-hÄls golfbana, en damm, utomhuskonserter och en populÀr lekplats för barn. En stor del av dess yta bestÄr av grÀsmatta. Den har fÄtt utmÀrkelsen Gröna flaggan som delas ut av English Heritage.[63] Den botaniska trÀdgÄrden, som öppnades 1887 och upptar 4 hektar innehÄller en av de finaste samlingarna av plantor pÄ kalksten i hela regionen West Country. à r 1987 blev parken större nÀr det nedlagda stenbrottet Great Dell blev en del av parken. Andra parker i Bath Àr:
Om Sydney Gardens skrev Jane Austen:[64]
Alexandra-, Alice- och Henriettaparkerna byggdes mellan bostĂ€derna i den vĂ€xande staden.[65] Det finns Ă€ven en linjĂ€r park som gĂ„r lĂ€ngs med den gamla Somerset och Dorset-jĂ€rnvĂ€gen. [redigera] IndustriIdag har Baths tillverkningssektor blivit rejĂ€lt förminskad, men den har framstĂ„ende mjukvaru-, förlags- och serviceinriktade industrier förutom turismen. Viktiga ekonomiska sektorer inom Bath inkluderar utbildning och hĂ€lsa (30 000 jobb), försĂ€ljning, turism / fritid (14 000) och företagsindustrier (10 000 jobb).[5] Dess huvudsakliga arbetsgivare Ă€r NHS, de tvĂ„ universiteten, Bath and North East Somerset Council och försvarsministeriumet. Dock har nĂ„gra försvarsministeriumskontor i Bath flyttat till Bristol.[66] Staden har över 400 butiker, varav hĂ€lften drivs av sjĂ€lvstĂ€ndiga handlare. Runt 100 restauranger och cafĂ©er i Bath tjĂ€nar sina pengar frĂ€mst pĂ„ stadens viktiga turism.[5] I staden finns bryggeriet Abbey Ales Ltd. [redigera] TurismBaths allra frĂ€mst industri Ă€r turismen med mer Ă€n en miljon övernattande gĂ€ster och 3,8 gĂ€ster som stannar över dagen per Ă„r.[5] Besökarna kommer oftast för att uppleva kulturen och de historiska objekten. Alla större delar av Englands historia Ă€r representerade i staden. Turismens omfattning kan ses i antalet övernattningsmöjligheter - över 80 hotell och över 180 "bed and breakfasts". Det finns Ă€ven tvĂ„ campingplatser som ligger i den vĂ€stra utkanten av staden. TvĂ„ av hotellen Ă€r "fem-stjĂ€rniga".[67] Bath har ocksĂ„ omkring 100 restauranger och ungefĂ€r samma antal pubar och barer. Flertalet företag erbjuder bussturer runt staden, sĂ„vĂ€l som guidade turer till fots och pĂ„ floden. I samband med att det nya Thermae-badet öppnades 2006 har staden försökt att Ă„terta sin position som den enda staden i Storbritannien som kan erbjuda besökare bad i naturligt varma kĂ€llvatten. I Bath finns ocksĂ„ en vĂ€lbesökt galoppbana. [redigera] VĂ€norterBath har Ă€ven partneravtal med Beppu i Japan och Ă€r systerstad med Manly i New South Wales i Australien.[68] [redigera] TransportBath ligger ungefĂ€r 24 kilometer sydvĂ€st om den större hamnstaden Bristol som Ă€r "sammankopplad" med Bath med hjĂ€lp av vĂ€gen A4. National Express bedriver busstrafik frĂ„n staden till flera stĂ€der. Inom staden finns det ett nĂ€tverk av busslinjer som körs av First Group. Staden Ă€r förenad med Bristol och havet med floden Avon, som kan trafikeras via slussar av mindre fartyg. Floden var tidigare sammanbunden med en annan flod, Thames, men den vattenvĂ€gen har varit stĂ€ngd sedan lĂ€nge. Ăven om Bath inte har nĂ„gon flygplats ligger staden 29 km frĂ„n Bristols flygplats som kan nĂ„s via jĂ€rnvĂ€g eller motorfordon. [redigera] Arkitektur
I de centrala delarna av staden finns mÄnga arkeologiska lokaler frÄn romartiden, men mÄnga av dem ligger ungefÀr 4,6 m under stadens nuvarande gatunivÄ. Omkring de heta kÀllorna kan de romerska fundamenten, pelarna och baden fortfarande beskÄdas, men alla byggen av sten ovanför badens nivÄer Àr frÄn senare tidsperioder.[69] Baths klosterkyrka var en normandisk kyrka som byggdes pÄ tidigare fundament. Den nuvarande kyrkan började byggas pÄ 1500-talet och har en perpendikulÀrstil med flygande strÀvbÄgar och fialer med avsatser som dekorerar en krenelerad parapet.[70] TvÀrskeppet har ett solfjÀdervalv skapat av Robert och William Vertue.[71] Mittskeppet fick ett passande valv under 1800-talet.[72] Hela byggnaden lyses upp av 52 fönster.[73] De flesta av stadens byggnader Àr av den guldiga och lokalt producerade sÄ kallade bathstenen. MÄnga av dessa byggnader hÀrstammar frÄn 17- och 1800-talet. Den huvudsakliga stilen inom Baths arkitektur Àr georgiansk,[74] som utvecklades frÄn palladianismen som blev populÀr under det tidiga 1700-talet. Den ursprungliga tanken bakom mycket av Baths arkitektur Àr gömd av de honungsfÀrgade, klassiska fasaderna; i en era innan uppkomsten av lyxhotellen anvÀndes (och byggdes) de hÀr eleganta residensen ofta för att vara en plats för övernattning. Man kunde hyra ett rum, en vÄning, eller ett helt hus under sin vistelse och Àven bli betjÀnad av husets tjÀnstefolk.[75] "The Circus" (bild) bestÄr av tre lÄnga och svÀngda husrader som ritades av John Wood den Àldre i en cirkulÀr form som var menat för kommunala sammankomster och evenemang. I likhet med Colosseum har det tre fasaderna olika typer av arkitektur pÄ varje vÄning, dorisk pÄ bottenvÄningen, sedan jonisk pÄ huvudvÄningen och som avslutning korintisk pÄ ovanvÄningen.[76] Wood fick aldrig uppleva sitt unika exempel pÄ stadsplanering stÄ fÀrdigt eftersom han dog fem dagar efter att personligen ha lagt grunden till byggnaden den 18 maj 1754.[76] Den mest kÀnda husraden i Bath Àr Royal Crescent som byggdes mellan 1767 och 1774, och som ritades av John Wood den yngre.[77] Men allt Àr inte vad det verkar som; Wood ritade den stora svÀngda fasaden av vad som ser ut att vara omkring 30 hus med joniska kolonner, och det var ocksÄ allt han gjorde. Varje köpare köpte en bestÀmd lÀngd av fasaden och anlitade sedan en egen arkitekt för att bygga ett hus enligt deras krav. Det som ser ut som tvÄ hus i Royal Crescent Àr ofta faktiskt bara ett. Baksidan av byggnaden avviker frÄn den övriga stadsplaneringen. Framsidan Àr helt enhetlig och symmetrisk medan baksidan har en blandning av olika takhöjder och fönstergruppering.[78] Omkring Är 1770 designade den nyklassicistiska arkitekten Robert Adam Pulteneybron. Denna design liknade den som Rialtobron i Venedig hade.[79] Pulteneybron blev inte bara ett sÀtt att ta sig över floden, utan Àven en marknadsplats.[79] Dessa tvÄ broarna Àr nÄgra av vÀldigt fÄ kvarlevande broar i Europa som har dessa tvÄ ÀndamÄlen.[79] Sedan Pulteneybron byggdes har den genomgÄtt omfattande ombyggnationer. Den döptes efter Frances och William Pulteney som Àgde Bathwick-fastigheten till vilken bron blev en lÀnk till resten av Bath.[79] HjÀrtat av den georgianska staden var det sÄ kallade "pumprummet" (Pump Room pÄ engelska). Pumprummet och de sÄ kallade "Lower Assembly Rooms" (engelska) designades av den lokala byggaren Thomas Baldwin, som Àven skapade mÄnga andra byggnader i staden, dÀribland radhusen pÄ Argylegatan.[80] Baldwin blev snabbt populÀr och spelade en ledande roll i stadens arkitekturiska historia. Great Pulteney Street, dÀr han senare bodde, Àr ett annat av hans mÄnga verk. Denna breda esplanaden byggdes 1789 och Àr över 305 m lÄng och 30 m bred. PÄ bÀgge sidor av esplanaden finns det georgianska radhus. Under 1960- och 1970-talet blev nÄgra av Baths stadsdelar ombyggda pÄ ett frÄnstötande vis. Detta ledde till att vissa 17- och 1800-talsbyggnader gick förlorade. Denna process blev till stor del stoppad av en populÀr kampanj med stöd frÄn Adam Fergussons The Sack of Bath.[81] En panoramavy över Royal Crescent.
[redigera] UtbildningBath har tvÄ stycken universitet. Baths universitet inrÀttades 1966 och har blivit ett av Storbritanniens ledande universitet.[82] Det Àr kÀnt inom akademiska kretsar för dess naturkunskap-, matematik-, arkitektur-, ledarskap- och teknologiutbildningar.[83] Bath spa-universitetet blev kvalificerade för att dela ut betyg som ett University college (engelska) 1992. Senare, 2005 nÀrmare bestÀmt, fick det universitetsstatus.[84] PÄ Bath spa-universitetet undervisar man i konst/design, utbildning, engelska och kreativa studier, historiska och kulturella studier, musik och framtrÀdande och SO.Referensfel: Avslutande </ref> saknas för <ref>-tagg Skolan för elever med sÀrskilda behov heter Three Ways School.
[redigera] MediaBath har tvÄ huvudsakliga lokala tidningar, Bath Chronicle och Bath Times. Bath Chronicle har publicerats sedan 1760 och kom ut varje dag fram till mitten av september 2007 dÄ det Àndrades till en gÄng per vecka.[86] Bath Times Àr en gratis tidning som ocksÄ den utkommer en gÄng per vecka. Den innehÄller mer reklam Àn Bath Chronicle, delvis beroende pÄ att den Àr gratis. BÄda dessa tidningar Àgs av företaget Northcliffe Media. BBC:s webbplats Where I Live (sv: DÀr jag bor) som handlar om Somerset har bevakat Baths nyheter och evenemang sedan 2003.[87] [redigera] Referenser
[redigera] Se Àven
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||